Nalle återfunnen

 

HUNDEN NALLE ÅTERFANNS I SKOGEN

Nalle försvann från sitt hem den 9 december. Nalle hade vid sitt försvinnande på sig halsband och flexikoppel. Området var stort och terrängen svår på sina håll. Men efter en omfattande sökinsats med många frivilliga, återfanns Nalle den 15 december ca 2,5 km ifrån sitt hem. Nalle satt fast i ett träd med sitt flexikoppel, precis som vi trodde.

 

- Vid återfinnandet var Nalle lugn och normal i sitt beteende, skuttade runt och inbjöd till lek med de andra hundarna som var med. Gjorde ifrån sig på två ställen och drack vatten i en bäck, smutsig men inte genomvåt - en pigg och glad kille. Platsen där han återfanns visade på att han hade gnagt på rötter, och druckit av vattnet i den lilla bäcken.

 

Genom att publicera detta inlägg med bilder av Nalle, vill Hundstråket visa hur viktigt det att agera direkt om det finns en misstanke om att hunden sitter fast. När ett organiserat sök blir av är det viktigt att de som deltar, har fått korrekt information om sökinsatsen, så de vet vad som förväntas av dem och vad de själva kan förvänta sig av de andra, samt att alla är överens om att hålla sig till planen.

 

Ibland fattar man beslut om en traditionell skallgångskedja med omedelbara åtgärder. Särskilt bråttom är det om vädret är dåligt med kyla och vind, men även värmen kan innebära fara för hunden, då tillgång till vatten blir begränsat om hunden sitter fast.

 

Beroende på hur många som ansluter, så kan skallgången se lite olika ut. Först den traditionella skallgångskedjan som är en grundmetod med cirka 20 personer på en rak linje med lucka emellan, som rör sig framåt och finkammar ett område. Viktigt att tänka på vid en skallgång är att ha en avskiljare, som exempelvis kan vara en väg, sjö eller andra tydliga gränser. Finns det inga tydliga gränser i naturen går kedjan på kompass. Skallgångskedjan startar efter att alla har fått samma information på plats, lämnat sitt namn/telefonnummer till samordnaren.

 

Om man har begränsad hjälp på plats, måste man nyttja alla resurser på bästa tänkbara sätt. En grupp som består av cirka 2-6 personer kan med fördel använda en rutkarta. Man delar in kartan och sökområdet i små rutor t.ex. 250 x 250 meter och prioriterar dessa med 1, 2, 3 och 4 osv. där man systematiskt söker av för att utesluta eller bekräfta den försvunna hunden. Sökgruppen har då exakta positioner.

 

När en hund sitter fast ger den oftast heller inga skall ifrån sig eller röjer sin närvaro, trots att den kan höra ägaren ropa eller finns i direkt närhet av hunden. Och så var det även i Nalles fall, han gav heller inget ljud ifrån sig, trots att han kunde höra en välbekant och trygg röst för honom endast 35 meter ifrån sig.

 

En hunds försvinnande berör många och ofta kommer erbjudande om hjälp direkt. Ibland förekommer det att hela samhällen blir involverade i sök, för att de bor i närheten av platsen där hunden har försvunnit eller har lokaliserats. Och i Nalles fall slöt många fantastiska frivilliga upp och ALLA hade samma mål, Nalle skulle återfinnas i livet.

 

För Hundstråket är det viktigt att skapa goda relationer, vara ett stöd för ägarna och frivilliga. Först kartlägger vi hunden, där alla detaljer är viktiga för fortsatt sök. Den information som ges kan även ge ledtrådar vad som kan vara troligt om hunden.

Hunden Nalle när han återfanns
Hunden Nalle satt fast i ett träd med sitt flexikoppel
Om en hund har spårlina eller flexikoppel på sig, hur gör man då?

Kartläggningen är absolut grunden för fortsatt planering. Viktigt att tänka på om kartläggningen uteblir, försämras hundens förutsättningar att återfinnas drastiskt, alternativ ett onödigt utdraget sök. Alla lyckade hundsök, genomsyras av ett väl fungerande och organiserat samarbete, där många hjälps åt och kompletterar varandra, gärna med en eller ett par samordnare. Ett direkt agerande, ett väl fungerande samarbete samt en bra genomtänkt struktur ger många bortsprungna hundar en bra förutsättning för ett återfinnande.

 

A.N. från sökgruppen sammanfattar återfinnandet av Nalle

Nalle hittades i ruta 20, nere i höger hörn finns en skogsväg (intill Lurö) som vi följde, vi S.I. S.C. och E.E. enades om att vi skulle ropa efter honom för att han kanske skulle resa på sig, titta upp eller reagera på annat sätt om det nu var så att han satt fast och var utmattad. Minsta lilla signal från honom hade varit oerhört värdefull.

 

Vi gick framåt på vägen och hade två lösa hundar som inte reagerade annorlunda. Efter 300 meter så ser S.C. något in till vägen ca 35 meter in i skogen, något reste på huvudet och tittade på honom, då förstod S.C. att det var Nalle som satt där.

 

Vi pratade om det och det kändes skönt att vi tog det gemensamma beslutet att gå denna väg för tredje gången, ett gäng hade gått där på eftermiddagen igår och jag och min syster gick där igår kväll. Jag är helt övertygad om att det var Nalle som kände igen S.C. då han brukar gå ut med honom och Nalle känner igen hans röst. Slutet gott allting gott, med förenade krafter i alla områden kring Nalles hem så är han åter med sin familj.

 

Så skönt att allting är över, tack till oss alla som har varit med runt Nalles försvinnande, ni på långt håll som har stöttat under tiden, samordnare som har gjort ett fantastiskt arbete utan att vara på plats och känna till områdena och till alla som har travat på i skog och mark. Vi har fått världens bästa julklapp allesammans och tack för den. Nu vet vi också att vi alla tillsammans är ett bra sökteam för eventuella framtida hundsök.

"De första dygnen är viktiga att återfinna hunden, de kan snabbt bli skygga och undvika mänsklig kontakt"

 

Copyright © Alla rättigheter reserverade 2011- 2018 | Hundstråket Sweden